Jag är inte trött på att vara gravid alls! Eller, ibland kan jag erkänna jag är det men det är ytterst sällan och då ska det vara något som gjort mig piss förbannad och trött som tex min diabetes.
MEN jag vill föda fram henne nu!
Tycker dom här snart 80 dagarna som är kvar är alltför långa.
Jag är förberedd nu! Jag vill snosa bebis igen och hålla i vår lilla dotter någon gång.
Jag kan bara känna henne sparka och leva rövare igenom dagarna, men nu vill jag ärligt min mage inte får växa mera! Den är stor och rund redan och min rygg gör ont av att sitta och för tungt för att ligga på rygg.
Det är jobbigt att knyta skosnören, klä på William kläder, duscha benen/fötterna. Ja, allt det där som annars är så smidigt när magen inte är ivägen.
Men jag kommer ångra mig efter hon kommit ut såklart, det vet jag. Men just nu vill jag dagarna ska gå fortare och hon kommer ut till sin mamma och pappa...
Varje dag är en kamp för mig just nu med mat, motion insulin och sprutor och blodsocker.
Det är det enda jag lever för just nu känns det som tråkigt nog. Jag har liksom ingen ork över till den fina son som jag redan har och som utvecklas för varje dag och kräver sitt av mig som mamma.
Ja, ibland känner jag att jag ger upp. Just på grund av min sjukdom och att lill-tjejen blir påverkad av varje sockerbit jag stoppar i mig praktiskt taget.
Men jag kämpar på för min dotters skull såklart! Men jag tycker det är pest ibland och jag har tänkt mååånga gånger redan, att det här är sista gången jag är gravid och det här blir vårat sista barn.

Hmm, ja iallafall på många år framöver kan jag lova! 2 barn, där är jag rätt nöjd fram tills jag är 30 kanske. Nää, man ska aldrig säga aldrig. Såhär sa jag när William var liten också och nu sitter jag här höggravid knappt 2 år efter han föddes, haha.

Jag förstår inte programmet på TV 4, Familjen Annorlunda, Hur orkar stackarna? Vart hittar man kraften i att uppfostra och mata ungefär 10 munnar? Ett helt fotbolls lag eller dagis avdelning har dom ju redan och sen planerar dom flera barn dessutom! WHAT?! Jag avgudar er något enormt. Jag menar, en "normal" människa planerar väl inte att man ska ha 10-12 barn ändå? Eller är det bara jag? :)

Hur vill ni ha det där ute? Flera barn och när isåfall, eller räcker det? :)

Oj, mycket skit snack. Nu ska jag dra på mig ytterkläderna, ta bussen till dagis och hämta hem huliganen för dagen. Sedan står stor handling på schemat när pappa Jimmy kommer hem från jobbet!