Allmänt, Och Tankar Om Att Vara Ensamstående.
William har varit en vecka hos farmor och farfar i Strängnäs medans Jimmy och jag kan ägna all tid åt varandra och åt Alwa såklart. Hon blir bättre och bättre att ha att göra med och hon sover redan hela nätter! Hon somnar för natten vid 23 och vaknar sedan inte förrns 06 på morgonen och ammar lite för att sedan somna om till 9-10 sen. Dock krånglar hennes mage fortfarande så hon är skrikig och gasig på dagarna mest stackaren. Men det ska väl bli bättre med tiden, hoppas jag!
Dessutom, har jag planerat att ta med William till Parken Zoo någon dag fram över och titta på alla djuren. Han älskar alla sorters djur, så det är väl värt dom 215 kronorna det kommer kosta mig att ta med honom dit. Dock är det gratis för honom, han som ska titta på djuren konstigt nog, haha.
Jag måste säga det igen att jag tycker att du verkar som en stark person ! Jag skulle ha jätte svårt att vara ensam föräldrer med bara Robin. Det år så mycket som ska göras och så! Jag tycke att du va stark som klarade och gick igenom det som hänt och det har egentligen bara gjort dig starkare ! Och du va ingen dålig mamma under den tiden du gjorde så gott du kunde med tanke på vad som hänt ! Dina barn kommer älaka dig för evigt iallafall oh dom tog ingen skada ! Och jag kan säga helt ärligt att Jg hade svårt att känna kärlek och att jag älskade min son dom första veckorna , för det kändes inte som min son bara en liten bebis någon hade gett mig eftersom jag hade drömt om en "vanlig" förslossning där jag skulle ha skit ont och vilja ge upp men sen tillslut skulle som komma och lägga min bebis på magen och jag skulle blir jätte glad pch gråta , men så blev det ju inte pga av att det blev akut kejsarsnitt .
Jag tycker inte att du ska ha dåligt samvete över att di kände som du gjorde, du gick igenom något så otroligt jobbigt! Du känner ju att du älskar henne nu och det har du nog gjort hela tiden men du hade inte tid att känns det eftersom du va orolig över din sambo, och stressad över att ta hand om barnen själv och så !! Jag måste säga dig att jag tycker inte att du gjort något fel och du har agerat rätt , eller ja hur agerar men egntligen när något sånt händer ?!?! Men jag tycker att du har vart hur duktig som hels !
Jag vet att jag inte känner dig eller så, jag vet inte hur du hade det hemma men genom bloggen så tycker jag verkligen att du är en skit bra mamma till dina barn ! :)
Vad duktig hon är : )
jag måste bara säga en sak att jag skrev ett heldundrandes bra kommentar till dig nyss men när jag skulle skicka den så blev det nå fel så den försvann. så ska försöka skriva om den :)
jag måste bara börja med att jag känner inte dej och så men jag tycker att du verkar som en skit bra mamma och jag tycker att du verkar som en stark person! det du fick gå igenom ska ingen behöva göra men du hade verkligen tur att det gick åt det bra håller efteråt.
Jag kan säga dej att jag skulle nog ha det jätte svårt att vara ensamnstående med min Robin, barn kräver mycket tid och som du säger man hinner knappt med att duscha och göra saker för sig själv. eller om man har tid så har man inte ork! och jag har bara en , än så länge. Men jag tycker att du va duktig som klarade dig igenom även fast det kanske var med nöd och näppe. men du gjorde det och det har gjort dig starkare och kärleken till din familj! och jag kan säga dig att jag hade svårt att känna att jag älskade Robin dom första veckorna, det kändes som att dom på sjukhuset hade bestämmt att här varsegod det här är din son!
jag hade ju drömt om en "vanlig" förlossning där jag skulle få kämpa och ha ont och vilja ge upp men sen till slut skulle dom komma upp med min dotter och lägga henne på bröstet. Men så blev det ju inte det blev akut kejsarsnitt och det blev en pojke och jag fick bara se han typ 3 sec sen gick dom iväg med honom och sen typ ca 2 timmar efter så fick jag träffa honom.
Jag tror att du älskade henne hela tiden men du va upptagen med att vara orolig för din sambos liv och upptagen med att försöka få vardagen att fungera, upptagen men att ta hand om dina barn. Och nu när du kanske känner att du kan pusta ut lite så kan du låta dig känna allt. Du kanske va rädd för att känna att du älska henne eftersom att du nästan förlorade en annan du älskar!
och jag vill åter igen skicka styrkekramar till dig :)
och om du har tid och ork så kan du skriva din historia. : )