Har fått frågan om att lägga upp förlossnings berättelsen. Och visst, men finns inte mycket "spännande" i den då jag fick göra ett planerat kejsarsnitt som sakt, men jag kan försöka.

Vi fick skjuts in till Mälarsjukhuset av min pappa på tisdagen den 29 Maj. Blev inskrivna på förlossningen 18:00. Fick ligga i CTG- kurvan 40 min och lämna urinprov osv. Dom tyckte jag hade lite mycket sammandragningar och ganska kraftiga och att bebis hjärtljud var ganska höga. Så fick ligga hela kvällen i CTG och hjärtljuden forsatte vara höga och dom fråga om jag hade onda sammandragningar. Visst, dom kändes men så hade jag ju haft med William också och inget jag upplevde som smärtsamt. Blev av med CTGn runt 12 tiden på natten och somnade gott i sjukhus sängen.

Vaknade runt 6 tiden morgonen därpå. Dagen med stort D var äntligen här! Sköterskan kom in vid 7 slaget och sa operations teamet var redo att ta emot mig redan! Så fort in i duschen och tvätta mig med bakteriedödande medel över hela mig och så satte hon kanyler och kateter på mig. Sprängde ett blodkärl i handen på mig dessutom vilket gjorde otroligt ont! Jag började här känna obehag. Jag började gråta och var otroligt spänd och nervös inför operationen. Så rullade vi genom korridorerna påväg till operations salen. Väl där utanför dörrarna där vår bebis skulle komma till världen, stor tjöt jag igen och sköterskan och Jimmy fick lugna mig och prata bort mig på andra tankar och Jimmy bytte om till "snygga" plast förklädet! Fick den berömda äckliga drycken som skulle neutralisera magsyran innan operationen. Jag las på bordet och mer kanyler, EKG, blodtrycks bandage, dropp osv sattes på mig. Även spinal bedövningen las av narkosläkaren och det var en enorm obehaglig känsla att dra ihop sig i fosterställningen igen med magen ivägen och skjuta ut ryggraden när det spände i hela ryggen när bedövningen sprutades in. Jag blev snabbt förlamad från bröstet och ner till tårna på bara nån minut! Sen började allt. Snittet las och dom började ta ut henne. Det var svårt att få ut henne, så hon var så enormt stor! Så det tryckte på ordentligt på mina organ och jag fick svårt att andas några sekunder just när dom skulle få ut henne. Dom kämpade några långa minuter där båda doktorerna och till slut, hörde vi bebis skrik på avstånd och då brast det igen för mig. Upp kom en enormt svullen och tjock liten tös, men oj så vacker!! Det var såhär hon såg ut, våran alldeles egna dotter vi skapat av kärlek som legat där i 9 månader och bara längtat ut! Den känslan är enorm, det går inte beskriva första skriket av ens barn.

Sen gick dom iväg med henne för väga och mäta osv och Jimmy följde såklart med. Dessvärre, höll stackaren på att svimma och spy när vår dotter fötts. Men det gjorde han inte och tur var väl det! Jag syddes ihop och las på uppvaket under någon timma och smärtan började göra sig påmind när spinalen släppt. Fick en hejdundrande spruta så hela huvudet snurrade till flera varv, trodde det var fel på mitt blodtryck, men fick det förklarat av personalen att det var medicinen som gjorde detta. Åkte sen upp till BB-avd. och fick se vår "lilla" tjej på 5055 gram och 54 cm stor! Hon mådde bra trots allt. Inga hjärtproblem som sin storebror och inte så farligt lågt blodsocker. Dropp behövdes aldrig på henne utan vi tillmatade henne med kopp med ersättning i första dygnet innan amningen hade kommit igång. Sen blev hon utskriven från neanotal avdelningen och fick komma till oss på BB efter bara en dag, vilket var underbart skönt! Hon mådde super bra och vi trivdes allihopa. En väldigt mysig tjej var hon från första stund och skulle sova på pappas bröst på nätterna och inte i sin egen vagn för 5 öre. Vi fick åka hem efter bara 3 dagar och på den vägen började vårat liv tillsammans alla 4!

Idag, väger hon alltså 6050 gram och är 60 cm lång tjej som blir mer och mer lik sin mamma sägs det ;)