Vad jag tänker kring vår nya lilla familjemedlem så finns mycket tankar i huvudet såklart!
Främst är väl hur William kommer att reagera. Jag menar, det är ju ändå en konkurent i hans ögon om mamma och pappa. Så hur vi kommer lösa det är väl främst att ta en helt egen dag med honom en gång i veckan så mycket man kan och bara ägna sig åt honom för han kommer ändå vara 2 år då när bebis föds och vid 2 år förstår han så pass mycket att han kan visa avundsjuka och ilska. Också att folk som kommer för att titta på nya bebisen tar med sig kanske nån present till William och inte "glömmer" bort honom mitt upp i allt.
Jag vill absolut inte att han ska känna sig som nummer 2 eller bortglömd, skulle vara in mardröm!
Men en liten bebis kräver otroligt mycket tid av en förälder, så jag ska göra det bästa av situationen för jag kommer ju älska mina barn lika mycket oavsett vem.

Pengar är ju också stor del i ny familjemedlem. Även om den nu kommer få ärva mycket av sin storebror och kanske också kusiner och utomstående, så kommer ju utgifter för blöjor och dylikt. Hoppas verkligen att William är (iaf nästan) blöjfri då så det inte blir 2 blöjbarn och måste köpa 2 olika storlekar med blöjor för blöjor är så dyrt, alldeles för dyrt i mina ögon!
Sen frågar man sig shjälvklart om man är redo för vaken nätter igen. William kommer få alldeles eget rum i vår nästa lägenhet, och hoppas han  vill sova där också för det blir svårt med 2 barn i samma rum och lillen kommer ju sannorligt att vakna några gånger på natten, så vore synd om William stördes av bebis då.

En annan tanke är att jag är rädd något ska hända mitt barn just nu. Man har ju hört talas om mycket missfall och missed abortions (fostret dör i magen utan att komma ut) så just nu är jag jätte jojjig ska jag säga för sånt. Eller att det ska vara något fel på det på ultraljudet som kommer bli ett bestående men för livet på fostret. Men jag försöker leva precis som vanligt ändå och slå bort alla onda tankar för annars skulle jag inte kunna leva normalt om dagarna :P

Men mest så ser vi båda fram emot vad som komma skall! William kommer ha ett syskon ganska nära inpå hans ålder att leka och bråka med genom hela livet och följa varandra åt förhoppningsvis. Jag är själv sladdis barn då det är 13 år mellan mig och min "yngsta" stora syster, så jag vet att det inte alls är särskilt kul att växa upp jämsides för att sedan nästan helt skiljas åt pågrund av att man har nya familjer. Jag hade gärna haft någon med 2-3 års skillnad mellan. Så jag vill ge William den möjligheten verkligen och sen får vi väl se när nästa syskon kommer. MEN det lär inte alls bli lika tätt. Får bli om 4-5 år då man skaffat ordentlig utbildning och jobb för jag kan verkligen inte mätta 3 barn utan fast jobb känner jag och orken skulle aldrig räcka till för 3 småbarn..