Emelie, du ville veta lite tips hur det känns bli mamma för första gången och lite olika tips så här kommer ett litet inlägg om det till dig :)

Ja asså, jag fick ju veta rätt sent jag var gravid, i vecka 24 faktiskt ungefär. Hade inte haft några symtom alls faktiskt! Det var skrämmande. Hade ju ätit mina p-piller som vanligt och när jag tog mina sockerpiller och väntade på mensen skulle dyka upp så ja, var det spårlöst borta. Jag tog ett grav. test men dock för tidigt så fick såklart negativt. Så jag släppte dom tankarna i och med jag vet inte hur det känns vara med barn för första gången. Men när vi väl gick på ultraljud jag och min sambo Jimmy, så blev det en stor överraskning och allt blev så verkligt! Man kände varje spark och blev verkligen jätte glada åt lilla pyret som gömt sig så bra :)
Vi förberedde så mycket vi kunde, flyttade från Strängnäs och våra föräldrar till Eskilstuna pgr av att det knappt finns hyreslägenheter i Strängnäs. Allt var ju så nytt för oss.
Jag var mest rädd för om något skulle hända mitt barn under förlossningen kommer jag ihåg. Men när han väl kom ut till världen (genom kejsarsnitt) så gud vilken känsla!! Vi grät nog både jag och min sambo en stund där och bara tittade på den lilla som man skapat tillsammans genom kärlek.
Han var en ganska stor bebis, lite över 4 kilo och hade massor av mörkt hår och var det underbaraste en mamma verkligen kan tänka sig.

Sen såklart, var det ovant med alla vakna nätter. Han fick sondas med slang i magsäcken då kan inte kom igång med ammningen ordentligt. Så vi fick gå upp var 3:e timma och mata 20 minuter åt gången och det var ju lite jobbigt, men man kommer snabbt in i rutinerna må jag säga!

Pappan ska också få känna sig delaktig i det hela, och man blir lätt avis och självisk med sin bebis som mamma, iaf jag i början kände jag, man vill ju sköta allt shjälv nästan, men det är väldigt skönt kunna få vara för sig själv och få vila/sova om eran bebis kommer vara vaken mycket på nätterna några månader framöver. Jag tror William fick inte riktiga sovrutiner förrns han var nästan 10 månader, men det är ju olika.

Det är ju mycket nytt som första gånga förälder. Allt som har med blöjbyten, matning och rutiner spelar stor roll. Man måste hitta rutiner som passar sitt eget barn och inte gå efter vad andra gör eller säger! Tappar man rutinerna så blir det snurrigt både för dig och bebisen så försök hitta rytmen för mat, sovstunder osv ganska tidigt är nog mitt tips. Allt blir lättare när man fått bra rutiner varje dag så till slut tänker man inte på det, utan det bara flyter på :)

Hmm vad mer kan jag tipsa om.. det är väl inte mer än vad jag kan skriva att jag gör med William och så. Han har varit jätte jobbig som bebis, han hade mycket mag ont och skrek vissa stunder så mycket man ville stoppa huvudet under kudden och gömma sig, men efter mag droppar och mag massage så blev det lättare. Han sov dessutom inte hela nätter förrns han var runt 10 månader. Och under den tiden måste man se till att sova mycket, speciellt på dagarna då bebisen sover själv.Om man inte kan sova, så vila åtminstone och släpp alla "måsten" i hemmet för har man en bebis orkar man verkligen inte med hur hemmet ser ut kan jag säga haha.

Man kan ju inte göra lika mycket med en bebis som med en 18 månaders, men första 6 månaderna när dom oftast bara ligger helt hjälplösa och är helt beroende av dig är jätte mysig, samtidigt som det kräver stort angagemang från er som föräldrar. Saker som att sjunga, prata med dom och själva amningen är en stor trygghet för erat kommande barn.

Hoppas du blev nöjd med inlägget, annars säg till om du undrar något mera, och stort lycka till med skatten er! =)