När jag fick veta jag var gravid och allt så var jag ju självklart tvungen att flytta hemifrån. Jag skulle aldrig lara bo under samma tak med mina föräldrar med en nyfödd bebis! Och sen Jimmy som bodde nån mil ifrån oss också och inte skulle få träffa sin son så ofta som han ville. Så med knappt 4 månader kvar av min graviditet så fick vi panik leta lägenhet överallt! Ville ju ha i Strängnäs, men fanns ingen fin, va på en visning men den lägenheten var rent ut sakt rutten, bara badrummet som va renoverat och fräscht. Så hitta vi på nätet en lägenhet här i Eskilstuna och bestämde för att kolla på den. Den fäöll mig direkt i smaken, nära centrum och tågstationen och lagom stor för oss tre. Så vi slog till och flyttade in 1 april 2010. Visst var det skönt i början, man fick sköta sitt egna hushåll och sin egen ekonomi och sådär, men efter några månader var allt inte lika perfekt och roligt längre. Verkligheten började falla mig in och vi hade ju en bra bit till våra föräldrar och när Jimmy jobbade i Södertälje kände jag mig ganska hopplös och ensam som nybliven mamma. Och nu när ekonomin inte är den bästa i dagens läge, så känner jag mig mer ensam! Rastlösheten tar knäcken på mig ibland, bara städa, diska och tvätta som gäller nästan varje dag som en ond cirkel ungefär. William är nog det enda som sysselsätter oss har vi sakt ibland, hade vi inte fått barn så hade vi inte haft ett piss att göra tillsammans här!
Jag har varit lite bortskämd med ha mina föräldrar till hands till allt och aldrig fått ta eget ansvar så pass mkt som nu och det är ju självklart ovant.

Men dessutom spelar ju kompisar in också i det hela, iaf för mig. Jag är ingen bråkig eller dum tjej igentligen, men nu på sistone kan jag bli så arg för inget och börja med bråk såklart! Blir så arg på mig själv för det. Förut innan graviditeten och allt, så var jag social och glad tjej nästan alltid. Jag kunde inte vara själv en enda dag nästan. Känner nu att nu e jag nästan alltid ensam.. mina gamla kompisar hör jag nästan aldrig av för jag har fått barn, eller så bor dom för långt bort och har sin skola att sköta.
Solm sakt, jag har hamnat i en ond cirkel och jag vill komma ur den fort och bli mitt gamla jag igen och må bra!

Oj nu fick jag det att låta som jag är skit deppad och ledsen haha, inte meningen, men vill ni ska få en bättre bild av hur jag mår igentligen och hur det är att flytta hemifrån. Är inte alltid en dans på rosor har jag fått veta nu. :)