Allting började väl i stort sett med att jag kände mig så ovanligt trött dagen innan, jag kände liksom på mig att förlossningen var nära. Skulle till barnmorskan dagen innan och allt såg bra ut, men inga tecken på nära förlossning alls. Gick bara hemma och väntade på vår lilla son skulle komma ut. Vi åkte till Willy:s och storhandlade och allt va som vanligt.
På kvällen innan läggdags började jag känna av små värkar och sammandragningar, men jag hade haft sammandragningar väldigt länge i flera månader, så tänkte inte på det var nåt på G. Men på natten 30 april, gick vattnet i min säng vid 02.00. Jag väckte såklart fort min sambo och sa det var dags nu. Vankade runt i lägenheten och bara väntade på värkarna. Slemproppen gick rätt så fort efteråt och eftersom jag hade så pass mycket fostervatten pågrund av min diabetes, så rann det konstant i kanske 2 timmar. Vi satte oss och spela TV spel vid 3 tiden och försökte äta något. Värkarna började väl smått strax innan 3, så allt gick rätt fort fram! Vi ringde till förlossningen vid 6 tiden som sa vi fick komma in till 10 på förmiddagen.
Va bara packa det sista och fara iväg.
Väl inne på förlossningen fick vi komma in på ett rum och jag fick en CTG påkopplad på mig.
Men barnmorskan tyckte hjärtljuden var dålig på den maskinen, så hon var tvungen sätta en elektrod på Williams huvud istället.
Efter 40 min så skulle vi in på ultraljud för att jag visste sedan länge jag hade risk få en stor bebis för min diabetes och jag skulle troligen få göra kejsarsnitt om bebisen växt ännu mera nu.
Efter nästan en timma på rygg med ultraljudet så sa dom att den lilles hjärtslag var dåliga och han hade extraslag plus att han var väldigt stor för mitt bäcken, därför hade mina värkar avtagit för han kom inte ner med huvudet i mitt bäcken, han satt fast och hade inte en droppe fostervatten.
Det blev akut!
På bara 5 min hade jag fått kateter, nålar och massa annat inför snittet.
Jag var inte alls mentalt förberedd alls, jag fick panik och bara grät kommer jag ihåg.
Men väl inne på operation fick jag något äckligt i flaska att dricka så jag inte skulle spy, sen kom läkaren och gav bedövning och snittet kunde börja.
Några minuter senare var han ute iaf och dom gick iväg med honom medans jag blev ihop sydd.
Jag fick ligga några timmar på uppvaket innan min sambo och en sköterska kom och hämtade mig till BB-avdelningen. Så fick jag äntligen se William och hålla i han för första gången! Han hade lågt blodsocker och massa slangar på sig. Han fick även sondas för att han inte kunde amma ordentligt och han behövde gå upp i vikt.
Några dagar senare, kom vi äntligen hem iallafall och började vårat liv tillsammans alla 3 :)