Fick en fråga om varför jag aldrig är med några kompisar jo:

För det första är vi nyinflyttade i Eskilstuna, bodde mina 18 år i Strängnäs, hade alla mina underbara vänner där. Men nu när vi flyttat (pågrund av det inte fanns nån lägenhet i Strängnäs) så har jag inte speciellt många att umgås med här stan. Visst, några kompisar kommer hit från Strängnäs då och då, men händer inte så ofta. Dessutom har ju dom skolan varje dag att sköta som inte jag har och dom har inte barn som jag, så intressena är ju liksom olika tyvärr. Några har jag hittat igen efter några år utan kontakt och börjat ses igen, men jag har nog inget stort behov av kompisar, har aldrg haft faktiskt, plus jag är nog lite kräsen när det gäller kompisar, har blivit sårad och lurad många gånger så jag har svårt med förtroendet. :) Ibland kan det klart vara surt att man inte känner nån här knappt men skulle vilja, men jag kommer över den känslan ganska snabbt. Kompisar hinns nästan inte med för min del med min son i mitt liv om ni förstår hur jag menar.

Kort och gott, jag har dom bästa vännerna redan och det är dom som räknas, men jag försöker träffa andra mammor här i stan från babysimmet och Öppna Förskolan vi går på såklart! :D

Hoppas du är nöjd med svaret :)