Hej igen bloggen! Väldigt länge sedan jag skrev här men jag är sugen på att åter upptag bloggandet! Mycket har hänt sedan sista bokstaven här. Vi har hunnit bli en till i familjen, då lillasyster Lovelia kom till oss den 14 maj i år. En tuff start för den lilla! Tänkte skriva lite om det nu här hur hennes förlossning gick till. Det hela började med att hon kom med planerat kejsarsnitt pågrund av min diabetes och hon var storväxt som dom tidigare barnen. Vi blev inlagda den 13 maj på förlossnings avdelningen över natten då snittet skulle läggas tidigt nästa morgon. Så duschade med bakteriedödande kvällen innan, fick ligga i CTG-kurva drygt 40 minuter, vi fikade och kollade på ishockey matchen Sverige spelade. Sen hände inte mycket mer den kvällen! Jag sov skit dåligt den där natten såklart. Självklart, så vaknade jag av att jag hörde andra kvinnor föda vägg i vägg! Skrek och plågades och jag började få panik lite smått, haha! Men jag duschade på morgonen och fick allt det där man brukar få innan snitt så som kateter, två infarter i armarna, dom snygga operations kläderna osv. Sen fick vi vänta! Trodde snittet skulle bli tidigt men det var operationer före, så fick äta en lättare frukost (till min stora glädje!) och sen löste vi korsord och bara väntade och jag börjar här bli så nervös så jag börjar gråta. Sen kom sköterskan och säger nu är det min tur och vi rullar mot operation! Vi får vänta utanför centraloperation och Jimmy får dom snygga kläderna även han och vi möter läkaren som ska lägga snittet och han klämmer på magen och kollar dom gamla ärren osv. Jag får den äckliga hutten som ska neutralisera magsyran och kommer in i operationssalen, alla sköterskor och läkare presenterar sig och jag får EKG, blodtrycks maskin och syrgas grimma och väntar på narkos läkaren ska komma och lägga spinalbedövningen (min största rädsla). Men det gick oväntat bra, lugnt och relativt smärtfritt och på bara nån minut blir jag varm ner i rumpan och en konstig känsla sprider sig! Så är jag "förlamad" från bröstet och nedåt. Magen tvättas och dom säger hejdå till bebismagen och det är med blandade känslor för mig! Skynket sätts upp och dom kollar min känsel med varma och kalla kompresser på kroppen men jag är bra bedövad till min lättnad. Så är det då dags! Dom börjar öppna mig och under tiden hinner jag få två-tre blodtrycksfall av bedövningen, riktigt obehagligt men medicinen hjälper fort jag får genom kanylen i armen. Det tar längre tid att öppna mig då dom gamla ärren gör det segare att komma in. Så känner jag det där trycket dom lägger på min mage och vips så känner jag hur det suger i magen som jag tappar luften ett tag och en lättnad av att kunna andas normalt igen sprider sig och bebisen skriker till en kort stund! Glädjen är oändlig och jag gråter. MEN, här börjar det jobbiga för oss! Hon skriker inte... Hon tas in i ett rum brevid medans jag sys ihop dom där 40 minutrarna och jag passar på att vila/sova under tiden utan att veta min dotter kämpar där inne för livet med att kunna andas! Hon är alldeles blå/lila i huden och livlös. Läkarna skakar henne tydligen och tar bort vatten ur lungorna på henne och får kämpa länge med att få henne att andas tydligen. Hon föddes även med ena foten uppe i ansiktet så att säga, så dom befarar att den är ur led dessutom! Jag kommer till uppvaket medans Jimmy och vår dotter hamnar på neonatalen och dottern får CPAP och diverse uppkopplingar. Jag själv ligger helt utmattad på uppvaket drygt 2- 3 timmar och smärtan börjar sakta göra sig påmind. Får morfin liknande smärtlindring och allt snurrar otroligt i huvet på mig innan jag får åka upp till BB. Så på BB möts jag av Jimmy som informerar mig om hur jobbigt vår dotter haft det och fortfarande har! Jag börjar gråta och känner oron växa självklart. Får vätska och dricker som en galning innan jag ber om att få skjutsas in dit Lovelia ligger. Finaste bebis jag sett! Massor av svart/mörkbrunt hår och ser så otroligt mycket mindre ut än hon var. Hon vägde 4660 och var 55,5 cm lång! Men såg mycket mindre ut kan jag lova. Vi tillbringar resten av kvällen hos henne och sondmatar och bara myser med henne. Dagen efter har hon fått CPAP borttagen och hon är redo skrivas över till BB och vårat rum under dagen! MEN, sen kommer det jobbigaste! Ett hjärta ultraljud görs under förmiddagen och överläkaren, hans-Erik (som vi haft förut då William föddes med hjärtproblem) ser Lovelia har en förträngning i hjärtat och måste åka akut ner till Göteborg för operation! En dag gammal och så sjuk... Jag är nyopererad och har ont och går på smärtlindringar. Ett flygplan från Uppsala beställs direkt och vi väntar. Under tiden vet ingen vart vi ska ta vägen, om vi ska få åka egen bil eller åka med vår dotter. Här bryter jag ihop totalt, jag skriker och gråter! Tanken av åka drygt 40 mil i egen bil utan vår dotter och jag med smärta från helvetet gör mig jävligt ledsen och arg. Men så får vi veta vi får flyga med iallafall fast vi får betala hemresan från Göteborg själva sedan. Skit samma, bara jag får åka med min dotter tänker jag! Ambulans hämtar vår dotter några timmar senare och kör henne till kjula flygfält och vi får ta sjuktaxi dit. Där väntar ett pytte flygplan som ska ta oss alla till Göteborg. Vi flyger dit på bara 30 minuter och där börjar vår resa på allvar!

nu byter jag bloggplats till www.johannatornqvist.vimedbarn.se

hoppas ni följer mig dit!! :)

Finns nån som skulle vilja prata lite och träffas och utbyta lite erfarenheter och prata barn ta en fika osv?? Söker lite nytt sällskap nämligen! :-)

Japp! Vi lever och mår bra. Jul och nyår var underbart. Eller ja, william fick kräksjukan över nyår. Men annars så. Just nu behandlas jag för halsfluss, urk. Har fått penicillin tills nu på lördag. Alwa växer och är snart 7,5 månad! I dag var vi på föräldra kurs på bvc och fick se två små risgryn till tänder där nere på henne, såå kul!! Hon kan nu sitta helt själv och på väg börja krypa. Även dra sig upp på knä försöker hon med. Tiden går fort! Så idag fick jag bebis feber på bvc. Många nya små kott ungar, alldeles nykläckta och super små! Nej jag ska inte ha en till, ska inte ska inte! Inte på några år iaf hoppas jag... Man ska aldrig säga aldrig dock ;-) nej men mysiga är dom dom små bebbarna! Alla trodde Alwa var dryga året stor.. Haha .ej hon är bara 7 månader skratta jag då, hihi.
Jaja jah skulle bara visa vi lever. Kommer blogga mer snart det lovas. Kommentera vad ni vill läsa om!!

Fick en fråga angående om hur många barn jag vill ha. Tror jag besvarat det tidigare i bloggen men jag kan svara igen.

Jag och Jimmy är ganska eniga om att vi vill ha ett barn till nu efter Alwa faktiskt! MEN, vi vill inte ha det förrns om ett par år så jag hunnit jobba lite innan och barnen blivit lite större och kan "klara sig själva". Kan säga om ungefär 3 år vill jag ha mitt 3e barn men vi får se hur situationen ser ut då om vi jobbar båda två och känner vi orkar en till så är jag absolut med på att få en till gose bebis! Det känns som man aldrig kan få nog av barn. Eller, jag vill aldrig bli en familjen Annorlunda, men 3 det låter bra! Under tiden har man något att se fram emot om några år och man får möjligheten följa utvecklingen av barnen man redan har och se dom växa upp.
Men ja, jag vill gärna ha ett 3e barn i framtiden! :)

Hur tänker ni andra om detta? Hur många barn vill ni ha? Och är ni sams med er partner om det?

Har tänkt på en sak under en tid nu.
Alla pratar om att alla kan amma. Själv säger jag nej. Alla kan inte amma! Kan bero på sjukdom eller så vidare. Ammar man så har man ju med sig maten överallt till barnet. Lagom varmt och bara hiva fram när barnet blir hungrigt vart man än är. Och det bästa, det ÄR gratis! Ersättning, måste värmas upp i viss temp. ungen hinner skrika halsen av sig innan flaskan kommer fram. Man måste ha med sig den nedrans ersättningen vart man än ska och det värsta, det kostar skjortan! 72 spänn för 3,8 L som håller ungefär 2-3 dar (i alla fall här hemma) så 72 kr X 2 är ju ungefär 150 kronor. 150 kronor 8 gånger i månaden är ju ändå 1200 kronor! Helt sjukt.
Tänk då dom som VILL amma men inte kan. Man har ju inget annat val än att springa och köpa dyr ersättning till sitt barn! Jag kan amma, har jag alltid kunnat med båda barnen, men jag är lat. Jag orkar helt enkelt inte sitta med ungen hängande i tutten hela dagen igenom i stort sätt. Speciellt inte när jag har 2 barn, en 2,5 åring som ska aktiveras och lekas med. Så jag väljer att självmant köpa denna usla och svin dyra ersättning.
Men vad jag menar med detta, är att jag tycker synd om dom som inte kan amma. Oerhört besviken man måste känna sig. Jag skulle känt mig som en dålig mamma. Det gör jag redan för jag är så "lat". Ersättning borde vara gratis, eller åtmonstone mycket billigare! Jag menar, visst kan man ha roligare för 1200 kronor än lägga dom på ersättning? 14.400 kronor kostar det på ett år... känns inte bra. Men jag har börjat pumpa er nu och ge mjölken i flaskan eftersom Alwa är van vid flaskan och inte bröstet nu. Jag ska fan i mig inte köpa mer ersättning inte!

Hur gjorde ni, ersättning eller bröstmjölk? Och vad anser ni om det jag skrev i detta inlägg. Håller ni med?

Ja. Då kom den dagen jag väntat på nu vääldigt länge. Dagen då William upptäckte man kan ju faktiskt använda tuschpennor på annat än papper. Nämligen TAPETEN i hans rum och hans lilla "lek kök" och hans bilar!! Detta såg vi förrns nu när han skulle lägga sig ikväll. Vad säger man? Man bara gapar och tänker "Shit, nu måste vi byta tapeter och hans lek kök är förstört!" Tänkte jag måste testa ta bort det och det gjorde det också med vatten! Det var tusch som kan tas bort med vatten som var jäävlans tur! Jag gick bokstavligt talat i taket och sa naturligtvis till honom man får INTE rita någon annanstans än på pappret, men ungen bara skrattar och säger "NEEJ" när jag frågar om han förstår och säger jag är besviken på honom... suck!

Välkommen trots ålder! Ni som ännu har mindre barn, ni har något att se fram emot senare, vid si så där 2 års ålder ;)

Ringde och frågade BVC idag om Alwas feber hon haft nu sen i lördags. Men enligt henne kan hon inte fått det från sprutan i och med det gick så pass många dagar från sprutan tills dess hon fick sin feber (som jag också trodde). Så antagligen har hon fått Williams baciller eller något annat från dagiset. Hon har stigande feber som är uppe i 38 grader idag. Så Barnkliniken på Mälarsjukhuset ska ringa upp mig om drygt 35 minuter så får vi se om dom vill titta på henne för säkerhets skull så det inte är något virus så hon kräver starkare medicinering eftersom Alvedon 4 gånger om dagen inte verkar hjälpa henne.

Dagis gick bra idag för William roligt nog! Han var så glad och pigg och grät inte en enda gång fast jag hade gått ifrån honom, stolt mamma! Han åt bra med mat berättade fröken och han gick hem med ett leénde på läpparna och ville inte lämna dagis ens idag, hihi.

Nu börjar jag bli förkyld! Halsen gör ont och jag nyser. William har smittat åter en familjemedlem typiskt nog. Och katten ska vi inte tala om! Var till veterinären igår med henne då vi misstänkte kattsnuva. Jodå, visst hade hon kattsnuva allt! Så antibiotika 2 gånger per dag nu i 14 dagar plus ögondroppar i 14 dagar. Går det inte över så röntgas hennes lungor för se hon inte drabbats av lunginflammation som kattsnuva kan leda till... billigt var det dock inte med medicinen. en liiiten tub ögonkräm för 150 spänn och antibiotika tabletter för 88 spänn. Hallå, jag köpte ju katten för 800 räcker inte det? :(